Det är svårt att ta sig tid att skriva bloggen, då jag har en snuttunge som vill ha uppmärksamhet var 10:e minut, men here goes...
Natten den 6:e december började jag ha ont i magen och det gick aldrig över. Ungefär var 7:e minut kom det en ny värk. Det var inte speciellt outhärdligt, mest irriterande, så jag trodde det var förvärkar. Ringde Jakob och bad honom kolla upp om förverkar kan komma regelbundet och vad det isf betydde. Ringde mamma sen och undrade om det jag kände var värkar eller förverkar. Hon hade inte haft förvärkar utan där gick vattnet först.
Under dagen så åkte jag och mamma och handlade på Ica maxi. Stannade till emellanåt för att det gjorde ont. Hade först en starkare värk, sen efter en minut kom en liten mindre värk. Lilian informerade mig om att har man regelbunda förverkar är förlossningen nog igång inom 3 dagar. Det pågick under hela dagen och sen på eftermiddagen kom Jakob hem och värkarna blev väl lite kraftigare. Låg i soffan och tittade på TV och led lite. Låg sen och skakade i hela kroppen. Jag hade riktigt dåligt med energi. Hade ätit två knäckebröd och en tallrik med risgrynsgröt under hela dagen. Dagen innan fick jag i mig två våfflor typ... Det där med att man ska kolhydratladda är ju bra, men om man har noll i aptit och nästan lite illamående när man äter, då är det inte lätt att få i sig maten.
Jakob bestämde vid kl 22 ca att vi skulle ringa BB och se vad vi kunde göra. Det var nog mest min energibrist vi var oroliga över. Man kanske kunde få komma in och få lite dropp och vila upp sig. Pappa hade varit och lämnat deras bil tidigare hos oss under dagen så vi åkte in själva. Jag trodde vi skulle bli hemskickade och få åka tillbaka.
Vi kommer in till förlossningen och jag har säkert tre värkar under tiden från bilen till rummet. Konstigt också att man har mer som ont i ryggen än i magen... När vi kommer in i rummet får jag en CTGmätare på magen och det hjälper knappast mot illamåendet. Skämtar om att spypåsarna ser ut som gigantiska kondomer...
Allt ser bra ut och en tid senare kommer barnmorskan och undersöker mig. Hon säger att jag är 5-6 cm öppen redan! What?! Jag ville ju bara ha lite dropp för att få igång kroppen och sluta skaka. Fick frågan om lavemang, men magen har varit igång flera dagar så jag var rätt tömd ;)
Vet inte tidsintervall, men sedan kom vi upp till ett förlossningsrum och barnmorskan gav mig en morfinspruta så jag skulle få vila lite emellan värrkarna och ta udden av dem. Hon visade oss lustgasmasken också. Det kom en värk och jag testade masken. Vet inte varför, men jag ville verkligen inte ha den i ansiktet och andas in det där. Så jag sket i lustgasen under hela förlossningen.
Vi ringde våra föräldrar och berättade att vi var uppe nu.
Därefter låg jag och genomled varje värk medan Jakob påminde om andningen hela tiden och höll min hand (som jag tydligen nästan krossade vid ngt tillfälle, men jag vet att mina egna händer gjorde ont också). Vattnet går nära en värk, som en liten squirt, hehe. Till slut kände jag att jag inte orkade, jag var så jäkla trött i hela kroppen! Jag var öppen ca 8-9 cm så det fanns inte så många smärtstillande alternativ kvar för mig. Jag fick alltså klara mig på den morfinspruta som jag fått för X antal timmar sedan som helt klart var slut.
Barnmorskan sätter på CTG igen. Värkarna är korta och svaga, så jag får aldrig ngn ordentlig fart på utdrivningen. De sätter värkstimulerande dropp på först 20mg/l antar jag. Det blir inte bättre så de ökar dosen successivt. Vid varje värk kan jag nu börja pressa nedåt säger de. När jag ligger på sidan känns det som om jag ska skita ut ungen, men det var tydligen så det ska kännas. I gynställning har jag knappt ngn kraft alls. Testade pilatesboll ett tag och det gjorde ont som fan nu. Jakob hjälpte till att rulla lite på bollen. Värkarna är trots dropp för svaga och korta så barnmorskan tillkallar läkaren för konsultation.
Läkaren kommer in och undersöker mig och hur barnet ligger. Han ökar på dosen dropp. De frågar om sugklocka eftersom jag knappt orkar med ngt längre och efter några minuters betänketid så bestämmer jag mig för att det nog är lika bra. Någonstans här blir det skiftbyte, så det är två uppsättningar med folk i rummet.
Läkaren fäster sugklockan och förklarar att han drar till en viss punkt, sen måste jag pressa sita själv. Det kommer en värk och jag pressar som en tok medan han drar där nere. Mkt besynnerlig känsla... Kände att jag tog i lite mer under denna period än vad jag gjort tidigare. De säger åt mig att sluta krysta och nu är en del av huvudet ute. Barnmorskan tar över och vi väntar på nästa värk... Som aldrig kommer! Det är precis som om kroppen inte alls vill längre och tycker det är klart nu. Tar säkert 1-2 minut innan barnmorskan säger att magen är spänd så jag har en värk och ska krysta. Jag tycker inte alls det är en värk, men pressar ändå. Ytterligare en krävdes för att höra det där trevliga plasket av barn som kommer ut, kl 07.01.
Barnmorskan torkar av lillskruttan och lägger henne på min mage. Hon gör inte så jättemkt väsen av sig. Inga gallskrik, utan mer gnällande. Det var väldigt lite vernix och jag fick inte alls mkt blod på mig. Inte för att jag hade brytt mig, men jag vet att vissa vill ha det relativt rent när den kommer upp på magen ;)
Jakob klipper navelsträngen.
Därefter väntar vi lite på att moderkakan ska vilja komma ut. Tror den kom ut ca 7.10. Självklart var jag tvungen att titta sedan hur det såg ut med hinnorna och moderkakan och så. Hade tydligen ngn liten extra klump av moderkaka, men det var inget onormalt.
Fick 3 stygn för inre bristningar och en för yttre.
Ja, sen var det lite amning och fika och vägning. 3750 g och 50 cm. Vi kom upp till BB strax innan lunch. Nu blev det lite MMS till de närmsta och samtal till mor- och farföräldrar.
Sen så.. ja, sova lite, äta lite. Dagen gick och hon var väldigt lugn. Natten kom och då var det lite värre. Bytte tjärblöja 4 ggr! Satan vad kletigt det där var! Sen efter 4 så fick vi sova till kl 8 ungefär vilket behövdes. Vi kände att vi kunde åka hem och meddelade barnmorskan. De ville undersöka min mage och sen läkarundersöka lillskruttan igen. Igen? Tydligen hade de glömt bort oss så läkarundersökningen blev en dag försenat. När den väl gjordes var allt okej. Amningen fungerade också, men hon hade gått ner 150 gram ändå.
Pappa kom och hämtade oss och sen har det varit hemmaliv. Är dock ensam idag då Jakob har varit i Uppsala. Man blir väldigt låst...
Uscha, mkt snutt och 2 byten av blöja under den tiden det tagit att skriva detta. Kommer väl fler inlägg om livet som nybliven mamma. Namn kommer väl snart också.. tror jag =D
Jakob och nykläckt Äggis (hennes fisar luktar äggigt)
