Idag är ingen bra dag...
Började med att Charlotta låg och gnydde ända från det att Jakob gick upp. Ansåg mig besegrad och gick upp strax efter och gav henne mat. Därefter var hon ledsen hela tiden och stånkade och pressade. Jag lade henne på skötbordet och masserade lilla magen och efter mkt skrik och ont och krystande så kom hårda små bajskorvar (mkt trevlig läsning, I know!). Tog säkert en 20 minuter för henne att sluta stånka och börja vila. Lade henne i vagnen och begav mig till träningen. Denna gång var jag faktiskt säker på att hon skulle bli ledsen. Mkt riktigt- efter 30 minuter hör jag ett välkännt barnskrik och skylt nr 6 hålls upp- min skrutta. Kommer in och hon är superledsen och har snor och tårar i hela ansiktet. Får henne att lugna ner sig men bestämmer mig för att gå hem istället för att fortsätta. Kan vara både hunger och ont i magen. Går till apoteket för att köpa ngn sorts direktverkande medicin mot förstoppning, men det fanns inget vettigt och apotekstanten ville inte rekommendera ngt eftersom hon är så liten. SUCK! Kände mig nu ganska hjälplös och ringde både Pappa och Lilian (de enda som behagar svara) som sa 1177- rådgivningen. Försöker från mobilen med det står Nummerfel. Va fan tänkte jag och kände klumpen i halsen bli större. Ville inte gå hem tomhänt och låta Charlotta lida mer med sin mage. Inget val- hon halvsov så jag chansar på att hon inte har ont.
Kommer hem och försöker 1177 igen. Och det går fram! Måste varit ngt med att jag stod inne i köpcentrat och inte hade täckning, fan vet jag...
Sköterskan säger som vanligt katrinplommon, päron och messmör. Hon har fått ganska mkt katrinplommonpure- men det verkar ju inte hjälpa. Sen rekommenderade hon ngt som ska reta tarmen lite- mikrolax? Eller att man kör in en smörjd termometer för att stimulera. Herregud- ungen blir ju tokröd i fejjset- så nog är det stimulerat alltid! Det är ju så förbaskat hårt att det inte går ut.
Nåväl- ger henne lite mat och katrinplommonpure och sen är det dags igen. Hon stånkar och gråter...
Lägger henne på magen och då pruttas det en massa och det sista bajset kommer ut. Nu ligger hon och pratar med sig själv i spegeln och allt verkar bra.
Dessvärre känner jag mig helt förstörd i själen... Fick aldrig min "egentid" igår pga inställd matkurs. Ingen sömn i morse, avbruten träning och så Charlottas onda mage... Vilket i sin tur gör att jag känner dåligt samvete för att jag inte ammar henne längre- då hade hon sluppit ont i magen, för det var inga problem innan ersättningen.
ÖF imorgon, men jag går mest för Charlottas skull. De ytliga kontakterna man får där som vuxen kan jag vara utan eg... Tror jag blir mer och mer inåtvänd ju längre jag är hemma. Vet inte hur jag ska göra för att hitta lite mer "nära" vänner. Skaffa kompisar som vuxen är klurigt. Alla är så inrutade med sitt eget sociala. Jag tror i ärlighetens namn att jag njutit så mkt mer av att vara hemma med min dotter om jag bott i Eskilstuna. Mitt liv är kvar där... så är det...
Mageläge är inte så pjåskigt längre
