Jag vet inte om det beror på graviditeten just nu, men det har ju hänt förut. Jag är så less på vissa människor att jag skulle be dem fara och flyga för resten av mitt liv utan att sörja. Bara existensen stör mig. Har rymt hem till päronen så mkt jag kan. Kul... rymmer från MITT eget hem för att få vara ifred. Känns toppen! Men det har givit mig insikt. Jag vill alltid vara en
särbo. Skiter i om den andra lägenheten är 20 kvadrat stor, bara jag kan skicka ut/sticka från när jag vill vara ensam. Ännu en anledning till varför jag är så avig till Uppsala. Jag kommer må dåligt av att inte kunna röra mig fritt.
Nej, det kommer inte bli problem med att jag kommer ha en bebis hos mig konstant. Det är en annan sak. Det är mitt ansvar att alltid vara där för en person inte kan ta hand om sig själv. Men jag tänker inte vara en morsa/barnvakt åt ngn som i dagens ålder borde sköta sig själv. Så många olika aspekter som vissa borde växa upp på. Bl a det här med sociala sammanhang. Beter sig fortf som en liten unge som står och rycker mig i kjolkanten och vill att jag styr allt.
Jag är så less på att alltid behöva vara den som styr och är stark i alla sammanhang. Jag VILL inte vara ngn jävla ledare. Jag känner en verklig oro för framtiden. Det kommer bli jag som är den som får fixa tamefan allt. Brödgivaren, städaren, planeraren. Redan trött...
Ond cirkel- jag gör allt själv för att jag känner inget stöd, den andre backar för att jag gör ju ändå allt, och jag märker att jag får göra allt och fortätter i samma spår. Var finns styrkan, hur länge räcker min egen?
Jag har så stor förståelse för tidigare förhållanden nu... jag var en barnunge som inte förstod mig på pengar och planering det kräver för att få dem att räcka samt det verkligen livet- dvs att jobba. Så jävla lätt att säga "köp det då". Ja, men hur fan ska pengarna räcka i framtiden med ett barn då när det knappt räcker idag? Jag är redan inställd på att få köpa allt till ungen men det som stör mig är att det så lättvindigt accepteras att det är jag som ska köpa allt.
Asch, jag får väl skylla mig själv, det var ju mitt val att behålla henne, men då kan jag göra detta helt själv också...