Hals och GIS

onsdag, september 30, 2009 | 2 Comments

Har whiskeyröst idag. Charlotta vaknade inatt och ville inte sluta gnälla. Försökte sjunga Imse Vimse för att bryta hennes gnäll och det lät inte alls bra, hehe. J som har smittat mig. Charlotta är ju lite snorig också, så det går runt här i familjen.

Fick mail idag om att jag skulle kunna börja på en kurs som är ganska viktig för en biolog- GIS på distans. Man läser kartor och så... Ska på "skoj" söka ett kommunbiologjobb i Eskilstuna och de ville ha GISvana. Visst, ingen vana, men jag lär mig så fort jag ;) Det innebär att jag måste leva på lägsatnivådagar när hon blivit ett år fram tills kursen slutar, annars förlorar jag SGIn. Gick till FK och frågade personligen, så det ska baske mig vara rätt. Borde mejla och få det på print att det stämmer också. Ska ner till studievägledaren och registrera mig idag och börja plugga sedan när jag fått information från ansvarig lärare. Plugga igen. Trodde definitivt jag var klar när jag lade lärartankarna på hyllan.

Nu kan jag inte ta jobbet om jag inte vill dela vårdnaden om Charlotta. Tänker inte pendla Uppsala-Etuna heller. Går händelserna i förväg, men det är ju lika bra att man tänker hur man skulle göra OM man fick ett jobb på annan ort.

Men enligt J så skaffade vi ju C på premissen att vi skulle bo i Uppsala tills han var klar. Skaffat och skaffat, men ni förstår säkert vad jag menar. En del säger att ja visst, klart vi ska bo ihop, men så säger den där egosidan av mig- att nu har jag "offrat" ett år av mitt liv, varför ska bara jag kompromissa? Vi får väl flytta till Enköping och pendla båda två, höhö.

Som sagt, har inte ens sökt jobbet och förhoppningsvis dyker de upp ngt i närheten. Ett vik på 2 år skulle vara perfekt...

2 kommentarer:

Lilian sa...

hmm.. inte för att vara den.. men ni bestämde ju inte hur ni skulle leva och bo inte så jätte långt innan CL8 ploppa ut.. så att ni *skaffade* henne på premissen att bo i uppsala.. det är väl inte riktigt sant.

och bara att läsa ditt inlägg om en förändring som kanske inte ens kommer hända.. låter du mkt gladare än du gjort på flera inlägg.. låter som du behöver det här.

Anna Högrelius sa...

Jag förstår både dig och J. Kan dock mest sätta mig in i din situation eftersom den påminner lite om var jag befann mig i livet för några år sedan. Tycker att du ska söka jobbet och sen utgå från det! I en relation gäller det att ge och ta och jag hoppas (och tror) att J vill se dig lycklig.

About