Helgen bestod mest i att sola och ta det lugnt. Lyckades hålla mig borta från brännan rätt bra. Kanke lite röd på magen igår...
Ibland undrar jag eg vad jag gett mig in på. Jag kommer bli så fast... gäller både vid personer (inte barnet!) och livssituation. Ser jag fram emot det? Oftast, men ibland kan jag bli så jävla förbannad att jag önskar att alla bara försvann ur mitt liv och jag fick vara ensam. Inte fysiskt, det är bara att gå hemifrån, utan bara att bli av med personer och slippa tänka på dem och vad fan de har för sig när jag inte är där.
Jag kommer uppleva min graviditet liknande en ensamstående. Frånsett några helger då och då. Jag ser det inte som ngt tungt och jobbigt utan tänker som vanligt att det här klarar jag fan bättre ensam om det ska vara så. Hatar halvblesyrer. Därför kan jag nog fortf inte riktigt commita än. Det finns alltid en rädsla för att ngt kommer skita sig, bli ersatt, bli lämnad, dödsfall mm som kommer göra denna livssituation till ngt förjävligt.
Det känns som om jag har PMS och hatar alla. Behöver nog en kompis att prata med och få höra allt positivt och även hur löjlig jag är...
3 kommentarer:
Du.. du är INTE löjlig. En stor anledning till varför du känner som du gör är för att alla hormoner har börjat spöka nu. Och det är inte så konstigt att du känner dig lite ensam, med tanke på att du och J bor rätt många mil ifrån varandra. Jag tror att du är en rätt stark tjej som kommer fixa det här galant!
Jag kan muntra upp dig med att hormonerna avtar lite i mitten av graviditeten, och du är ju snart där! Det går så himla snabbt mot slutet ska du veta, så vips är du morsa och oroar dig för minsta lilla! :] Men om du behöver prata så är det bara att höra av dig. Been there, done that liksom ;]
Hej hej!
Här är allt bara bra.
Hur är det med dej o lill*n i magen då? Vilken vecka är du i?
Jag förstår precis va du menar och känner med det där att man kommer ha personer man kanske inte alltid vill ha med att göra resten av sitt liv. (lr hur ja ska säga) Jag får "tyvärr" dras med mina barns farmor o farfar resten av deras liv. Inga "normala" människor direkt. As skumma. men det tänkte man ju inte så mycket på när ja vart gravid med första (Felix)
Som i mitt fall är känns det, synd att man inte kan välja sina barns farföräldrar + resen av hans släkt.. hehe!
Ska hoppa i säng nu.
Massa törtt o har massor att göra imorgon så det är nog lika bra att sova lite.. hehe!
Ha de gött o klappa magen från mej ;)
Kram kram
Skicka en kommentar